Denmark Aquarium, Denmark
(Photo: © Johnny Jensen)

 


Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.
Här hamnar din logo.
 
Tånglake
Mer Bilder
Se videoklipp 1. Se videoklipp2.
Common names

Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

Familj tånglakefiskar
Zoarcidae
Fiskar med långsträckt, ålliknande kroppsform men med en bård av sammanhängande fenor längs större delen av kroppen. Små gälspringor. Små, ofta osynliga fjäll. En del arter föder levande ungar. Ca 40 släkten med ca 150 arter är utbredda i haven från Arktis till Antarktis med huvudparten på det norra halvklotet. I Europa 6 släkten med 15 arter. I Norden årsvisst 3 släkten och 4 arter men många arktiska arter har tillfälligt anträffats vid Norge.

Tånglake
Zoarces viviparus

Kännetecken: Denna art är långsträckt, har trubbigt huvud och fenorna är sammanhängande längs rygg, stjärt och buk med undantag för ett karakteristiskt hak i bakre ryggfenan. Stora bröstfenor. Färgen kan variera betydligt. Skelettbenen är gröna. Längd vanligtvis 25-30 cm men upp till 50 cm.

Utbredning: Österut t o m Vita havet.

Förekomst i Sverige: Tånglaken är allmän runt Sveriges kuster från Bohuslän till Norrbotten. På finska sidan av Bottniska viken är den funnen vid Simo längst i norr.

Miljö: Arten hör till strandzonens tångfauna på djup ned till 10 m, ibland 40 m, och tränger in i fjärdar, hamnar och flodmynningars bräckvatten. Vistas helst vid klipp-, sand- och dybottnar med sjögräs och alger.

Vanor: Tånglaken är stationär och tar gärna sin tillflykt under en sten eller gräver ned sig i bottenslammet. På vintern uppsöker den något djupare vatten än under övriga årstider.

Föda: Insektslarver, blötdjur, kräftdjur, maskar, fiskrom och små fiskar.

Fortplantning och tillväxt: Tånglaken blir könsmogen vid 2 års ålder och 16-18 cm längd. I aug-sept paras fiskarna, varvid en inre befruktning äger rum. Efter 3-4 veckor kläcks äggen i moderns kropp, varefter fostren fortsätter att växa genom att livnäras av substansen i äggledaren. Omkring 3 månader senare föds ungarna, vilkas antal varierar mellan 20-400 beroende på moderns storlek. De är 3,5-5,7 cm långa, liknar fullständigt föräldrarna, med undantag för att de är genomskinliga, och börjar efter några timmars orörlighet leva samma liv som de. Tillväxten är föga känd, men 3 år gammal brukar tånglaken vara ca 30 cm lång.

Livslängd: 9 år.

Användning: Tånglaken har ej någon större ekonomisk betydelse. Den tas med ryssjor och vad.

Andra namn: Ålkusa, ålakusa, ålkula, ålkut, ållindare, ålemär, aulakvabb och stenlake.

Med ramar Huvudsida/With frames Main page


Created by Anders Ivarsson
Copywright
© 1997 by Anders Ivarsson
All rights reserved.