Øresund Aquarium, Denmark
(Photo: © Johnny Jensen)

 

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.
Här hamnar din logo.

Taggmakrill
Mer Bilder
Common names

Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

Familj taggmakrillar
Carangidae
Fiskar med från sidorna sammanpressad kroppsform, som f ö kan vara hög eller avlång. Stjärtfenan djupt urringad. Fenornas övriga karaktärer och taggar varierar hos olika arter inom familjen. Den finns med ca 25 släkten och ca 140 arter i Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. Några arter vistas i bräckvatten.

Taggmakrill

Trachurus trachurus

Kännetecken: Denna fisk har silverglänsande sidor. På dessas mitt svänger sidolinjen, markerad av stora, delvis kölade fjäll, i en kurva. På gällocket har arten en svart fläck. 2 taggar framför analfenan. Främre ryggfenan taggstrålig. Längd upp till 53,5 cm. Vikt över 1,6 kg.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten, Medelhavet och Svarta havet. Utmed västra Afrika ned till Cape Agulhas.

Förekomst i Sverige: Skagerack och Kattegatt, sällsynt i Öresund och undantagsvis i sydvästra Östersjön. Dock kan arten i sistnämnda havsområden stundom uppträda i stort antal beroende på strömmarna.

Miljö: Fria vattenlager mellan ytan och ca 110 m, oftast ganska långt från våra kuster.

Flyttning och vanor: Taggmakrillen är en nomadiserande stimfisk, som främst uppträder om sommaren i svenska farvatten, ofta tillsammans med makrillen. Den brukar komma in mot kusten i slutet av juli, vissa år mycket talrikt. Endast sällan går den in i Bohusläns skärgård. Brukar om dagen gå ned i djupare vatten. Om vintern flyttar arten söderut till Medelhavet eller tropiska Atlanten.

Föda: Plankton, kräftdjur, bläckfiskar och små fiskar som sill och skarpsill.

Fortplantning och tillväxt: Leken äger rum under juni-aug i Kattegatt, västra Skagerack och Nordsjön. Ägg och yngel är pelagiska. De förra kan uppgå till ca 139.000. Som nykläckta är ynglen 2,5 mm. Både ägg och larver driver österut och uppträder i inre Skagerack och i Kattegatt, där ungarna tyr sig till de röda brännmaneterna (Cyanea capillata). Vid 35 mm längd brukar den unga taggmakrillen lämna maneten och om hösten är den 5-10 cm lång. Vid 1 års ålder är taggmakrillen 15-16 cm, efter 4 år ca 25 cm.

Användning: Taggmakrillen är i vårt land utan ekonomisk betydelse, ehuru den är en god matfisk. I Norge är fångsten vissa år betydande. I de latinska länderna fiskas den kommersiellt för att saluföras som färsk, rökt eller konserverad i olja. Den utnyttjas också som sportfisk.

Andra namn: Makrillstör, hästemakrill, piggmakrill, taggsill, staggsill, staksill, skrej, sillekung och silverfisk.

Med ramar Huvudsida/With frames Main page


Created by Anders Ivarsson
Copywright
© 1997 by Anders Ivarsson
All rights reserved.