Svärdfisk
Se Bilder

Common names


Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.
Här hamnar din logo.

Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

Familj svärdfiskar
Xiphiidae
Lång, spjutliknande men tillplattad nos och avlång kroppsform. Främre ryggfenan hög och hajliknande. Bukfenor saknas. Utvuxna fiskar saknar fjäll och tänder. Familjen består av endast 1 art.

Svärdfisk
Xiphias gladius

Kännetecken: Den flata, vasskantade och "svärd"-förlängda nosen (=överkäken), motsvarar ungefär 1/3 av totallängden och gör denna fisk omisskännlig i svenska farvatten. Under simning vid vattenytan sticker den hajliknande ryggfenan och stjärtfenans svängda, övre spets upp ur vattnet. Längd och vikt upp till 4,9 m resp. 536 kg (utanför Chile). Över 6 m längd har uppgivits i litteraturen.

Utbredning: I nordliga vatten är svärdfisken en flyttande art från sydligare, varmare hav. I Europa uppträder arten söderut längs hela Atlantkusten, Medelhavet och Svarta havet. F ö i Atlanten från ca 50° n br till ca 40° s br. Även Indiska och Stilla oceanerna. Anträffad vid Danmark, Norge och Sverige.

Förekomst i Sverige: Funnen vid flera tillfällen i Skagerack, Kattegatt och Öresund samt i Östersjön som nordligast vid Gotland. Fynd under senare år härrör från Skälderviken 26/7-1943, Falsterbo 12/9-1946 och Munkedal i Gullmarsfjorden 9/8-1958.

Miljö och vanor: Arten lever pelagiskt ute i öppna havet på djup mellan 0-800 m. Vid ytan kan den vila och sola men under jakt också simma mycket snabbt. Ibland gapar svärdfisken under sim i vattenytan som om den på detta sätt jagar småfisk. Stundom hoppar den upp ur vattnet. Arten jagar merendels på djupen. Under jakten slår svärdfisken med nosen i stimmen, så att fiskarna bedövas, såras eller dödas, varefter de förtärs. Svärdfisken uppträder ofta parvis eller ensam.

Föda: I nordiska farvatten små fiskar som sill och makrill samt andra stimlevande fiskar. Annorstädes även näbbgädda, makrillgädda, flygfiskar och andra arter inkl djuphavsfiskar. Också bläckfiskar förtärs.

Fortplantning: Inför leken samlas svärdfiskarna i stora stim. I Medelhavet utanför Sicilien leker arten i maj-aug, i södra Sargassohavet i västra Atlanten i feb-april, när vattentemperaturen är ca 23-24°C. Äggen mäter 1,6-1,8 mm och är pelagiska. De kläcks efter 2-3 dygn, då ynglet är 4,5 mm. Larverna lever pelagiskt i vattenlager nära ytan. Larven genomgår flera utvecklingsstadier. Den är till en början fjällbeklädd och utvecklar stora defensiva, bakåtriktade och hullingförsedda taggar. Under en utvecklingsfas har ungen så stora tänder, att munnen inte kan slutas. De tillbakabildas senare helt och hållet liksom fjäll och taggar. Under dessa stadier har ungen en vanlig mun utan förlängd överkäke men redan då larven är 13,2 mm lång har båda käkarna börjat växa ut. "Nosen" fortsätter sedan därmed tills den tar formen av ett svärd, ett unikt vapen hos fiskar. Tillväxten i övrigt är föga känd.

Användning: Mycket uppskattad mat- och sportfisk, som fiskas kommersiellt och är av stor ekonomisk betydelse.

Med ramar Huvudsida/With frames Main page


Created by Anders Ivarsson
Copywright
© 1997 by Anders Ivarsson
All rights reserved.