Kotka, Finland
(Photos: © Johnny Jensen)

 

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.
Här hamnar din logo.

Asp
Mer bilder
Common names

Ordning karpfiskar
Cypriniformes

Denna ordning är den näst artrikaste av alla fiskordningar. Den består av 6 familjer med 256 släkten och ca 2.422 arter varav flertalet lever i sydöstra Asien. I Europa finns endast 2 familjer med ca 80 arter.

Familj karpfiskar
Cyprinidae
Fiskar med varierande kroppsform, antingen långsträckta eller mer kompakta med hög, rundad rygg. endast 1 rygg- och 1 analfena. Flertalet arter ger ett silverglittrande intryck då de spritter i vattnet eller välver i ytan genom att ljuset reflekteras. Saknar tänder men är i stället försedda med 1, 2 eller 3 rader tänder i svalgbotten och en hornplatta i svaljtaket eller översta delen av matsmältningskanalen. Vidare kännetecknas familjen anatomiskt med en oftast i 2 kamrar uppdelad simblåsa, som står i förbindelse med innerörat och ger en förbättrad hörsel. Hanarna och hos vissa arter även honorna utbildar under lektiden pärlliknande vårtutskott på framförallt huvudets och framkroppens hud. Familjen finns med ca 194 släkten och ca 2.070 arter i Eurasien, Nordamerika och Afrika. Det är världens artrikaste fiskfamilj, men i Europa förekommer endast 9 släkten och ca 80 arter. Samtliga arter lever i sötvatten, men några har anpassat sig till bräckvatten, särskilt i Östersjön.

Asp
Aspius aspius

Kännetecken: En storvuxen, långsträckt fisk med rödbruna bröst-, buk- och analfenor. Under lektiden blir de senare klarröda. Underkäken längre än överkäken. Analfenan något urnupen. Längd upp till 1,2 m och vikt till 12 kg.

Utbredning: Österut i Europa till övre Volgas vattensystem och i Asien till Semipalatinsk. Söderut till Pyrenéerna. Rhônedeltat, Alperna, Grekland, norra Turkiet, norra Iran och Turkmenien.

Förekomst i Sverige: Aspen finns i nedre Emån i Småland, i Vänerns, Hjälmarens och Mälarens vattensystem, i Svartån, Stångån och Motala ström upp till Roxen i Östergötland och i Bysjön vid nedre Dalälven. Den har några gånger påträffats längs Östkusten. Sålunda har den erhållits vid Tärnvik, Södermanland, i april 1883, i Stockholms skärgård vid Rydbo 8/9 1945 och i den intilliggande Säbyviken 15/7 1950. 1954 fångades 1 ex vid Rånön i Norrbotten.

Miljö flyttning och vanor: Aspen är främst en flodfisk men finns också i större sjöar med klart vatten. I Östersjön, Svarta och Kaspiska haven går den ut i det bräckta vattnet på födosök. I sjöarna lever aspen pelagiskt på alla nivåer från ytan till bottenlagren. Arten lekvandrar om våren uppströms i floderna och till bäckar. Unga aspar går i stim, men äldre fiskar blir enstöringar, ehuru de ibland vid jakt på stimfiskar fylkar sig samman i smärre sällskap. Övervintringen sker i floders och sjöars djuppartier.

Föda: Som ung äter aspen plankton och senare kräftdjur men när den är 20-30 cm stor övergår den till fisk som nors, löja och mört. Även groddjur och smågnagare.

Fortplantning och tillväxt: Leken försiggår stimvis efter islossningen i april - maj helst i klara rinnande vatten över grus- och stenbottnar på 1-2 m djup men också i sjöar. Hanarna har stora lekvårtor. Äggantalet per hona är 80.000-500.000. Romkornen fästs på och mellan stenar, grus och växter. De kläcks efter 2-3 veckor, i varmare vatten efter 10-12 dygn. Ynglet driver eller simmar nedströms. Efter 1 år är aspen 9-20 cm, efter 4,5 år ca 50 cm, efter 6-8 år väger den 1 kg och vid 10 års ålder når den 60 cm och väger 2,5 kg. Hanarna blir könsmogna vid 4 år, honorna vid 5.

Livslängd: Okänd men sannolikt 20-25 år.

Status: Traktvis utrotningshotad genom miljöförändringar.

Användning: I Östeuropa har aspen stor betydelse som matfisk men i Västeuropa mest som sportfisk. Fångsten sker med not, nät och ryssjor.

Annat namn: Aspen kallas för stam i Vänerntrakten, för karp och teut i finländska kustvatten.

Med ramar Huvudsida/With frames Main page


Created by Anders Ivarsson
Copywright
© 1997 by Anders Ivarsson
All rights reserved.